Grymt förvånad kille! Nästan lite rädd, skulle jag tippa på. Inte så konstigt i så fall, med tanke på att han i princip blir slukad av mänskomun upprepade gånger...
Jag har alltid sett gubbar och figurer i olika saker. Jag har alltid viljat dela med mig av det jag ser.
När jag för ett tag sedan mådde si och sådär i huvudet trodde jag att jag börjat få vanföreställningar eftersom jag såg ansikten i större skala än någonsin tidigare. När det lugnade ner sig insåg jag att det bara var min livliga fantasi. Något som i stället kunde komma till fördel. Så jag har länge samlat gubbarna, men det är först i och med min första mobilkamera, jag fick för inte så längesedan, som jag kunnat börja på allvar.
Att samla på vardagsgubbar är på intet sätt unikt. Det har säkert massor av folk gjort förr. Men för egen del har jag aldrig sett det tidigare.
Inga bilder är arrangerade eller justerade på något sätt. Charmen ligger i att låta gubbarna själva träda fram. Även om något ser NÄSTAN ut som en gubbe och med ett enkelt handgrepp man kan göra det till en bättre sådan låter jag bli det. Inget skall skapas, bara upplevas.
- Niklas Fännick
Grymt förvånad kille! Nästan lite rädd, skulle jag tippa på. Inte så konstigt i så fall, med tanke på att han i princip blir slukad av mänskomun upprepade gånger...
SvaraRadera